Morgonens träning

En liten bild till er för att visa vad Tobbe hade förberett för mig i morse. Efter ett antal gånger upp och ner visste jag inte om jag skulle gråta eller skratta. Det var skönt när det var över!

 
Eftermiddagen har spenderats i stan med bästa Hanna och Elin, vi hittade ett supermysigt café på en av smågatorna vid Domkyrkan där dom sålde supergoda osötade smoothies med valnötter och bär, mums! 
Nu ska jag snart iväg til karateklubben för fredagspass!

Träning

Nu är det bara två veckor kvar till Swedish Open! Jag har följt anmälningarna ganska noga och sett att det är väldigt många anmälda i år! Herrarnas mellanvikt är full, de övriga viktklasserna har bara ett fåtal platser kvar. Undantaget är min viktklass, damernas tungvikt men det är ändå dubbelt så många anmälda dit än tidigare år. Det är tjejer anmälda ända från Iran, spännande!
 
Förra veckan bev det bara en dag med dubbla pass pga tidiga morgnar på jobbet plus att jag var väldigt trött så jag valde att vila en dag. Men i går var det dags igen, på gymmet kl 07.00 med Fredrik. Ronder på mits, styrkeövningar med kettlebells, fler ronder, knäböj, höga sparkar, ner armhävning, upp, slå fem slag, sista 30 sek KOM IGEN SARA!!! Jag var trött efteråt kan jag lova! Kvällens pass med kettlebells var tungt och jag fick verkligen skärpa mig för att inte tappa teknik och slarva med svingarna! Det är inte värt att skada ryggen för att man fuskar på träningen.
 
I dag blir det bara ett pass igen och det har jag nyss tränat! Jag åkte iväg till klubben och mötte Tobbe kl 10. Tobbe är väldigt duktig på att variera träningen och vi jobbade mycket med ruscher blandat med kombinationer på säck. Tobbe vet att jag ogärna lämnar min bekvämlighetszon och han kan verkligen pressa mig ur den! Jag fick jobba i 3 minuter på säcken, sedan direkt springa upp och ner på en hög bänk som står som läktare i dojon. Efter det ingen vila utan direkt 3 minuter till på säck, och såklart en rond till med at springa upp och ner på bänken. Fruktansvärt jobbigt kan jag lova men stärkande för mentaliteten. Jag bestämde mig för att oavsett vad som händer bara jobba på. Värt att tillägga är att jag får inte veta i förväg vad jag ska göra, hur många ronder på säcken jag ska gå osv. Det går inte att försöka gå ut försiktigt i början och explodera i slutet eftersom att jag inte vet när slutet är, hårt jobb hela vägen!
 
Nu ett par timmars välförtjänt vila innan jag cyklar iväg till jobbet!

Fler bilder

Dessa bilder är från organisationens hemsida www.kyokushin.se

Smygtitt

Här kommer två bilder på en väldigt glad Sara från helgen i Uppsala, jag lovar att lägga upp fler senare!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fightingläger i Uppsala

Lunchpaus i sensommarsolen med Björn och lillebror
 
I lördags var det dags för säsongens första nationella fightningläger så klockan 06.00 körde vi iväg mot Uppsala. Dagen var uppdelad på två träningspass, det första mellan 12.00-14.00 och det andra mellan 15.30-17.00. Ett genomgående tema för dagen var att vi ställde oss frågan "hur blir vi bättre?" samt att alltid ha en plan i sin sparring när man tränar, t. ex jag vill bli bättre på att slå krokar. Hur ska jag då gå till väga? Man kan stå och slå hårda krokar på en mits men ändå kanske inte få till dom på match. Då är det intressant att fundera på vad som händer innan man får in en krok i sin fight, kanske blir det lättare att så kroken om man jobbar på att ha en bra förflyttning i sin fight, jobbar på rätt avstånd och själv kan skapa möjligheter att slå den där kroken. Man kan så klart byta ut kroken mot att man kanske vill sparka höga sparkar eller bli en duktigare fighter på kortdistans. 
 
Dagen bestod av mycket sparring, och eftersom att syftet var att man skulle bestämma sig för någon teknik eller förlyttning man ville träna på i sin fighting passade jag på att försöka prova flera olika fightingstilar. Det var jättesvårt, men ibland fick jag till det precis som jag ville med förflyttning och längre slagkombinationer och då fungerade det riktigt bra! Däremot om jag började en fight och inte hade bestämt mig för vad jag ville göra blev det väldigt svårt och det resulterade i att jag kände mig mentalt låst och lite stressad, men det blev ganska bra variation ändå tycker jag och är nöjd med det.
 
Efter sista passet fanns lite tid att prata om vad dagen hade handlat om samt lite tankar från deltagarna. Sempai Magnus avslutade dagen med att informera om landslaget, vad som krävs för att komma med samt vad han söker i en fighter. För att komma med i landslaget skall man visa att man är beredd att satsa hårt under en längre tid och man skall kunna visa upp ett resultat, dvs att man ska ha varit ute internationellt och tävlat och kommit hem med medalj. Så när sempai Magnus kallade upp mig framför alla och berättade att jag från och med nu har en landslagsplats var glädjetårarna inte långt borta!
 
Fler som tog en landslagsplats var Simon Eriksson, Oscar Bertillson, Johanna Rapp och Dina Klajic.

Som att vända på ett mynt

I tisdags var jag superstark och igår var jag så trött att jag bara ville gråta. När jag kom hem från träningen var jag helt slut och det var som om någon hade slagit ur allt liv ur mig.
Idag är det därför vila vilket känns superskönt! Låren värker och vaderna känns som små stenar, men efter nästan 12 timmars sömn känns allt mycket bättre!


Styrka

Jag kände mig så fantastiskt stark i går på karateträningen. Benen kändes som piskor och höften var helt avslappnad. Slag och blockeringar gick av bara farten och hela jag var som en liten bomb.
I slutet av passet fick sempai Niklas ansvaret för mig och han är duktig på att pusha på en. I slutet när vi fightades stressade han mig rejält med sparkar högt och lågt och jag fick verkligen kämpa för att få in mina tekniker.

I morse var det dags för morgonfys med Fredrik igen. I dag drev han mig utanför min bekvämlighetszon. Jag kan jobba på väldigt hårt utan att lämna stadiet där jag är bekväm. Med långa ronder och hårda styrkeövningar och massor med mjölksyra kom jag över kanten till där det bara är förbannat jävla jobbigt. Ögonen tårades och jag ville nästan döda Fredrik för att det var så jobbigt. Dessutom var jag starkare idag än förra veckan. Det tog längre tid innan mjölksyran slog in, slagen var hårdare, sparkarna lite snabbare och återhämtningen mellan ronderna var bättre.
Efter passet var det frukost och sen somnade jag direkt! Nu ska jag snart cykla iväg till jobbet och sen i kväll blir det kettlebells igen!

Härlig helg

Jag har haft en så skön helg! Började lördagen med att åka ut till mamma för en behandling. Hela kroppen gjorde sååå ont! Nacken var stel, axlarna värkte och ryggen skrek. Efter massagen var jag helt yr, det kändes ungefär som om någon hade torktumlat mig.
Efter att jag hade vilat upp mig lite åkte jag och Fredrik in till stan på Kulturfestivalen. Det var en stor matfestival på Gustaf Adolfs torg med mat från massa olika europeiska länder + Australien som vi ville se. Vi gick runt där i 3 timmar och smakade på ostar, korv, kängrukött, holländska pannkakor, crepes osv. Hur gott som helst var det! Vi fick med oss lite gött hem också i form av 3 olika sorters salami och 2 ostar.
 
I söndags var det fightingträning igen med fokus på knän. En teknik som inte är så krävande att göra men kan ge väldigt stor utdelning om man får in dom och det är inte helt ovanligt att folk blir sänkta av knän.
Efter träningen cyklade jag in till stan och träffade världens bästa Johana. Superbra avslut på helgen.
 
Nu är det snart dags att åka iväg och träna!

Om Kyokushin

 
                                    
Här kommer ett inlägg helt ägnat karate. Vad är kyokushin? Hur går det till? Varför träna karate?
 
Det finns många olika stilar inom karate och den jag tränar heter Kyokushin. Stilen grundades av Sosai Masatasu Oyama, som föddes 1923 i Korea. Stilen är altså ganska ung. Sosai var 15 år gammal när han flyttade till Japan och kom i kontakt med karate. Efter att ha vunnit "All Japan Championship Tournament" bestämde han sig för att ägna resten av sitt liv till karate och grundade sin egen stil, kyokushin.

Kyokushin, the strongest karate, är inte bara fighting och tävling. Framför allt är det en kampkonst, och man håller hårt på diciplin. Diciplinen är inte bara för att ingen ska skada sig, det utvecklar även psyket. Det finns ett utryck som Sosai gav som en vägledning inom träningen, osu no seishin, vilja till tålmodighet. Det betyder att du gör alltid ditt bästa, du pressar dig själv till dina gränser och när du är där pushar du dig själv lite till. Många som tränar kyokushin tar med sig denna inställningen till sin vardag, det blir ett sätt att leva på.
Att vara respektfull mot sina medtränare och sin instruktör är också otroligt viktigt. I dojon får man inte bete sig hur som helst och man skall alltid vara ödmjuk. Jag kan tycka att det är det som är så otroligt charmigt med kyokushin. Vi tränar hårt, vi sparras hårt, vi gör vårt bästa samtidigt som vi alltid kommer ihåg att respekta och vara ödmjuka mot varandra.
 
Upplägget på ett träningspass är oftast 90 minuter träning. Passet börjar med hälsning och meditation, sedan uppvärmning och stretch. Sedan kan det variera mellan Kihon (grundtekniker), Kata (förutbestämda rörelsemönster), Kumite (fighting), Bun-Kai (applikationer) och Taiso (fysiska övningar). Instruktören bestämmer vad man ska träna under passet, ibland är det kanske mycket kihon och kata, en annan gång kanske det är bun-kai och taiso. Det blir en del variation!
 
Läs gärna mer om karate på www.kyokushin.se och på www.gkksweden.com!

Fötterna protesterar

Aj mina fötter! Av alla ställen man kan ha ont på känns ju fötterna som ett ganska larvigt ställe att klaga över. Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och fick en fraktur på lilltån, det var för tusan värre än att spräcka revben (jag har gjort det med). Jag hoppade runt på kryckor i skolan och när jag berättade att anledningen var en sprucken lilltå fick folk en ganska konstig min som liksom sa, "En sprucken lilltå, är du klen eller?". Jag kände mig ganska mesig då.. Nu är det inte så illa att jag har pajjat något, fötterna är nog bara lite misskötta och arga för att jag har hoppat runt så mycket på dom. Så dags för fotvård, fram med sheabutter och fotmassage!

Så förutom att jag har klagat på mina fötter, så har jag utan något som helst dåligt samvete inte tränat någonting idag. Jag tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av en dags vila för att återhämta mig lite. Igår var jag väldigt trött efter karaten på kvällen. I morgon kör vi dubbelt igen.
Nu i kväll blir det dödsmetalspelning på Brewhouse, Zombiekrig spelar! Sjukt kul!

Bilder från Norge

 

Kettlebells!

 
Idag har det bara tränats! I morse var det träning med Fredrik igen. Om ni undrar så är det inte svårt eller jobbigt att gå upp tidigt på morgonen och köra hård fys, men det kommer bli tuffare dag för dag. Jag kanske är knäpp för det känns faktiskt så himla bra! Får se om kroppen känner samma sak i morgon bitti.
En sak som händer med kroppen när man tränar mycket är att man svettas av minsta lilla ansträngning! Det räcker med att pulsen går upp för att man ska börja. Kanske inte den trevligaste bieffekten men det går snabbt att värma upp på träning i alla fall!
 
Nu på kvällen tränade jag kettlebells. Jag provade denna träningsform för första gången i våras och fastnade verkligen. Man tränar explosiv styrka och kondition. Varje rörelse utgår från höften, och man jobbar med att svinga kloten. Så fort man får in tekniken kan man öka ganska fort i vikt på kettlebellen. Första gången jag provade svingade jag ett 8kg-klot, nu svingar jag 16 kg utan problem. Jag kanske ska prova på nästa tyngd på 20 kg? Dessutom är träningen sjukt rolig! Passen brukar vara uppbyggda med intervaller på 3x30 sekunder med 3 olika övningar, sen vila i 30 sek, sen kör man samma itervall en gång till. 1,5 minut är ganska kort tid när man är van vid 3 minuters arbete så jag känner att jag verkligen vill få ut det mesta av den lilla tiden, och jag kan erkänna att jag i smyg tävlar mot alla andra om att göra övningarna bäst. Något jag har kännt av efter att ha tränat kettlebells i några månader nu är att jag har blivit starkare och mer explosiv i höften vilket gör att benen är lättare att lyfta. Sparkarna blir starkare och inte lika ansträngande (förutom dagen efter då jag ofta har rätt duktig träningsvärk). Så för den som är sugen så tycker jag att kettlebells är ett utmärkt komplement till vad man annars tränar.
 

Morgonstund har guld i mun

I går skrev jag om att det är dags att pusha upp träningen och det började idag. I morse kl 07 gick jag och Fredrik ner till Sportlife för att köra dagens morgonfys. Vi böjade med lite slag- och sparkkombinationer med fokus på att vara avslappnad. Det kanske låter konstigt att man skall slappna av samtidigt som man sparkas och slåss men om man kan få kroppen at slappna av kan man lättare få med sig höften vilket gör att teknikerna blir hårdare. Snabbheten och styrkan kommer då automatiskt och man blir inte lika trött som om man går och spänner sig.
Sista halvtimmen höjdes tempot och vi körde ronder på 3 minuter med sparkar och slag, vid näst sista ronden byggdes tiden upp till 4 minuter och jag skulle sparka från en ställning som liknar en sprinters startposition. Snacka om mjölksyra, men det känns skönt nu efteråt.
 
Nu ska jag snart iväg till jobbet första dagen efter semestern. Det ska faktiskt bli roligt, plus att det finns massor med gott kaffe där

Söndag

Det har redan gått 2 veckor sen jag började sätta igång med träningen inför Swedish Open, och jag börjar känna resultat! För 2 veckor sedan när jag körde första passet var lunchen på väg upp och jag trodde att jag skulle dö (så som det brukar kännas i början på säsongen). Nu börjar jag känna mig stark igen, morgonlöpningen går i ett bättre tempo och jag är starkare på karaten. Det är härligt! Men det betyder också att nu är det dags att trappa upp en nivå och köra ännu hårdare. Det börjar i morgon bitti med ett pass på gymmet med Fredrik.

Söndagar betyder fightingträning, idag var det mycket fokus på teknik och olika kombinationer, sånt som jag tycker är kul! Efter träningen passade jag på att åka ut på havet med föräldrarna. Försökte följa handbollsfinalen via radio men jag råkade visst somna. Jag hann dock hem igen för att se dom sista minuterna, fy fan vad surt att förlora en OS-final med ett mål. Duktiga är dom iaf!

Ibland har man de bra ^^

Började dagen med att skolka från löpningen och istället åka hem till mamma för att få en helkroppsmassage. Det var verkligen behövligt eftersom att i princip hela min högra kroppshalva hade dragit ihop sig och var spänd, så för att kompensera detta hade vänstersidan byggt upp en hel del knutar i ryggen. Inte konstigt att jag har haft ont i axlarna! 1,5 timma blev jag knådad och vilken skillnad sen! Axlarna känns 100 ggr bättre nu.
Att träna sen ikväll var lite tyngre än vanligt, inte för att det var sä hårt men kroppen kändes lite tung efter massagen.

Nu har jag precis kommit hem från stan, det blev en liten pubvisit med Hanna, Elin och Sigrid. Jag har aldrig beställt tranbärsjuice på krogen innan men någon gång skall väl vara den första?

Regn, regn och mer regn..

Spenderar världens regnigaste måndag med att läsa Andreas Eenfeldts blogg kostdoktorn.se samtidigt som OS går på teven. Jag tycker att det är väldigt intressant med kost och hur det vi stoppar i munnen kan påverka hela kroppen, det är som att tanka en bil. Tankar man sin bil med fel bränsle blir det tokigt, då kan bilen sluta fungera, och skulle man hälla socker i tanken skär sig motorn.
Så när jag läser att elitgymnasterna på OS klarar sig fint på lågkolhydratkost blir jag inte förvånad. Våra kroppar kan väl knappast vara gjorda för att klara de höga insulinnivåer som t. ex pasta bidrar till.
Personligen undviker jag kolhydrater i min kost, jag unnar mig knäckebröd eller finncrisp till frukost för att jag tycker att det är gott och ibland slinker det ner en fruktsmoothie eller banan. Men jag äter i princip aldrig pasta, ris, nudlar eller potatis. Sedan jag började äta på detta sättet har jag gått ner ca 3 kg, men framförallt mår jag bättre! Sötsuget som kom smygandes titt som tätt innan är borta och magen blir inte uppblåst efter middagen. Träningsmässigt orkar jag precis lika mycket som innan, om inte mer eftersom att jag inte har ont i magen.
Jag skulle vilja tipsa den som är intresserad av kost och träning att läsa Jonas Coltings bok "Jag vill ju bara vara snygg naken!". En lättläst bok som jag sträckläste. Boken innehåller goda råd och han har en skön filosofi kring träning som fungerar. Läs och bli inspirerad!
 
 

Säsongstart

Då var det säsongstart idag för fightingträningen på GKK. Vi brukar köra på söndagar kl 11 men har haft lite sommarledigt under juni och juli.
Jag försökte jobba en del på teknikerna Valeri hade pratat om och det gick väl ganska bra, men man faller lätt in i gamla rutiner när man är trött.
Sen var jag väldigt trött, vi åkte hem till Fredriks mamma för att hjlpa henne piska mattor och äta lunch tilsammans. Direkt efter maten så dog jag på soffan och kunde inte ta mig upp föräns det var dags att åka hem, kanske inte blir någon löpning i morgon bitti...

Nu har vi kommit hem och jag och katten har bänkat oss framför OS, dock är kanske basket inte min favoritgren =P

Tillbaka från Norge

 
Ikväll kom jag hem från helgens träningsläger i Horten, Norge med ingen mindre än den supergrymma fightern sensei Valeri Dimitrov som instruktör. Den här mannen har inte bara varit i toppen på VM utan även vunnit EM hela 10 gånger! Så gissa om jag lyssnade noga på vad han hade att säga!
Lägret var uppdelat i 5 träningspass på 2 dagar, alla utomhus i augustisolen. Ett genomgående tema som Valeri instruerade var att dra fördel av sin motståndares tekniker och ställning samtidigt som man själv är avslappnad. Varje pass avslutades med några rundor sparring, så vi hade ju gott om tid att försöka prova på det som lärdes ut. Så med lite blåmärken och en go bränna i ansiktet kan jag gå och lägga mig väldigt nöjd :)