sarahagge.blogg.se

I helgen var nästan alla som skall åka på EM och gjorde fystester på Bosön. Förra året var jag minst sagt missnöjd med mina resultat så jag var ganska spänd på att se vad som har hänt med kroppen under året.

 

Jag vägde in på exakt samma vikt men hade lagt på mig en centimeter i längd, det kan man ju alltid skryta med ;)

Vi genomförde exakt samma tester som förra året för att kunna jämföra resultat. Vi började med vertikala hopp, med och utan skivstång för att testa hur mycket kraft och explosivitet vi kan generera i benen. Sedan gjorde vi ett starttest på cykel där man ser hur uttållig man är. Jag fick bättre tester på samtliga resultat vilket känns skönt med tanke på alla timmar jag har investerat på gymmet.

 

På lördagen var det dags för coopertest, ett konditionstest där man springer 3000 meter på tid. Det här testet var jag mest nervös för. Förra året när vi sprang var jag inte i form över huvud taget och sprang pinsamt långsamt. Jag har jobbat mycket på konditionen och löponingen och fått väldigt mycket hjälp så därför ville jag absolut se en förbättring. Känslan under testet var helt annorlunda i år! Jag kände mig stark från början och kunde ge allt de sista varven. Med mjölksyra och spykänslor slog jag förra årets tid med nästan 2,5 minut! Så jäkla gött att se resultat av all tid man lägger ner.

 

Nu är det knappt tre veckor kvar till EM och formen känns bra! Igår körde vi intervaller i trapporna vid skansen krona, ett riktigt mjölksyrepass som känns i benen idag. Nu kommer fokus sakta skifta till att få in en bra känsla i kroppen och ladda mentalt. Men först blir det träningsläger i Rumänien i Påsk! Jag ska försöka blogga ordentligt därifrån :)

 

Jag vet inte vad som har varit med mig den senaste veckan men jag har varit ovanligt virrig och oorganiserad av någon anledning. Jag som brukar vara ordning och reda med listor och framförhållning har glömt både det ena och det andra i veckan... Jaja nu är det snart ny vecka och nya tag! 

 

Veckan har flutit på bra i övrigt, träningen har gått bra och jag har känt mig stark i kroppen. I torsdags gjorde vi ett kortare coopertest på 2,4 km som förberedelse inför testerna på Bosön nästa helg. Jag sprang på 10.44 vilket är ganska långsamt men jag kände att det finns lite lite mer att ta av. Målet är att springa 3 km under 12 minuter, och med mitt tempo springer jag på 13.30...  Jag har blivit snabbare och förbättrat min kondition men det finns fortfarande lite att jobba på ;) 

 

Nu ska jag snart packa ihop mina saker och bege mig till dojon, ett svettigt säckpass står på schemat!

 

 

 

 

 

 

Vilken helg det har varit! Med massa sol och riktigt vårväder var det omöjligt att sitta stilla. Lördagen spenderades ute i Billdal med Wic där vi tog en lååång promenad med världens mysigaste pollar. Det var gott att promenera ur förra veckans backintervaller så nu är jag fräsch för att köra på igen.

 

Just nu sitter jag med min kaffekopp och är lagom mör i kroppen efter dagens lunchsparring. En timme hård fighting i dojon med flera goa träffar i magen och på benen känns... Som jag ser det finns det flera anledningar att träna på att sparras hårt. För det första, och jag vet att jag har sagt det förut, teknikerna blir annorlunda när man kör hårt och för att kunna vara avslappnad och hård samtidigt måste man öva. Jag tycker att jag blir bättre och bättre på detta men fortfarande blir de höga sparkarna för långsamma när jag får tryck på mig (måste kunna slappna av i höften för att de ska bli snabba).

 

En annan stor fördel med att träna hård sparring är kanske något mer uppenbar, man lär kroppen att ta hårda slag och man blir mer tålig. Om man har tränat upp kroppen att stå emot hårda slag i magen på träning kommer det bli lättare att ta dem på tävling. Det tredje, och det här är verkligen något som jag behöver träna upp, är att kunna kontra och fortsätta fightas samtidigt som man blir slagen på. Det går inte att vänta på att motståndaren ska sluta slå en. Man måste kunna avbryta och kontra. Även om motståndaren inte slår hårt och man känner att det inte är någon fara så ser det ut som att motståndaren är bättre. Trots allt så är det domarna som skall fatta ett beslut utifrån vad de sett under matchen om ingen poäng har satts. 

 

 

Å det är hatkärlek den där jäkla långa, branta backen upp mot Kortedala Torg som vi springer i. Upp och ner springer vi, flera gånger. I slutet på backen där det är som brantast exploderar mjölksyran i kroppen, den har liksom smugit sig fram i benen hittils men nu kryper den upp i axlarna och ut i armarna och man vill helst stanna. Det är hatbiten.

 

Men man fortsätter att springa och pushar igenom mjölksyran och känslan av att lungorna vill sprängas. Man försöker öka farten, det går nästan inte men de sista 20 metrarna där branten avtar lyckas man kräma ur den sista farten man har och benen bränner. Man vänder och joggar ner och känner hur hela kroppen fylls av värme och man hur pulsen går ner. Man känner hur stark man är. Det är kärlek.

 

I helgen kom slutbesked om uttagningen till EM så nu är det dags att toppa formen (jag blev uttagen wohoo). Årets EM går i Warszawa den 17-18 april, så om sex veckor är det dags. Målet är att ta medalj och det kan kännas som ett högt satt mål men jag tror på att sikta högt. Fokus kommer ligga på att toppa konditionen och träna på explosivitet. Den här gången tänker jag försöka lägga in lite hårdare sparring under uppladdningen också, det är lite risky med tanke på skaderisken men det ger otroligt mycket att träna på att sparras hårt. Teknikerna blir anorlunda, timingen, rörligheten och känslan ändras så fort man kör hårt. På mattan är det ingen som kommer ge mig en lätt match så jag kan lika gärna träna på den situationen.

 

Det har varit mycket resande nu. Efter träningslägret förra helgen i Köpenhamn hade jag två dagar hemma innan det var dags att åka tillbaka till Danmark, jag har nämligen fått ett nytt jobb som marknadsföringsassistent. Företaget jag ska jobba med heter GripGrab och har funnits sedan 2000. Det grundades av tre bröder med ett brinnande intresse för cykel och dem fokuserar på att skapa bra och prisvärda acessoarer för cyklister och löpare. Så i veckan var jag på huvudkontoret utanför Köpenhamn och introducerades för företaget. För mig blir det här det bästa av två världar - sportbranschen och marknadsföring!

 

Jobbet på GripGrab är en deltid så jag kommer stanna kvar på Fysiken och ha två deltidstjänster det närmaste året. Det kommer passa mig perfekt då jag kan arbeta flexibelt och samtigt ha tid att fokusera på karaten och min egen träning. Det kommer bli ett spännande år :)

 

Meen innan jag börjar jobba på riktigt har jag smitit iväg till Trysil med familjen för en skidhelg. Jag har inte åkt bräda på 5 år och det är säkert 9 år sedan jag stod på ett par skidor så det första åket var kanske liite okontrollerat men jag kom in i åkningen ganska snabbt sedan. Har till och med klarat av 2 timmar på längdskidor, även om den andra timmen inte direkt var planerad utan snarare en konsekvens av att vi åkte vilse.... Men det är en annan historia ;)

 

Valeri Dimitrov är en av mina absoluta favorit fighters. Att han har vunnit EM 14 gånger och blivit världsmästare tre gånger är inte ett dåligt bevis på att han är en fighter i en klass för sig. I helgen var han gästinstruktör på det årliga danska kampseminariet och självklart åkte jag dit.

 

Valeri bygger sina seminarium utifrån deltagarnas frågor. Sedan visar och förklarar han tekniken eller träffpunkten i fråga och kommer sedan på en smart kombination för deltagarna att öva. Det märks att han har lagt väldigt mycket tid på att förstå tekniken och han förkarar på ett enkelt och lättillgängligt sätt. Valeri pratade även om vikten av att inte bara vara bra på en enda sak, att ha en stark teknik kanske fungerar på en eller två tävlingar men sedan kommer ens motståndare att lära sig hur man skall hantera det. Därför menar Valeri att man skall öva på det man är dålig på, för att bli så allsidig som möjligt och kunna variera sin fight.

 

Jag blev imponerad av sättet Valeri använder sin motståndare för att utveckla sin egen fight, han liksom "känner" den han fightas mot och utnyttjar det till sin egen fördel. Om jag ska jämföra utifrån mig själv så är jag oftast helt fokuserad på vad jag gör under en match, vilka tekniker jag ska göra och hur jag ska röra mig, istället för att analysera vilka möjlighter öppnar sig när min motståndare gör si och så. Använda motståndarens styrkor och svagheter emot henne. Exempelvis om man möter någon som har väldigt snabba sparkar kan man förstöra den styrkan genom att välja ett avstånd där hon inte kan utnyttja sin snabbhet till fulllo.

 

Vi gick igenom ett gäng tekniker under helgen och jag har skrivit ner allt för att ta med till träningen. Dessutom bjöd helgen på mängder av bra sparring, det är alltid roligt och givande att fightas med nytt folk, tack!