sarahagge.blogg.se

Å det är hatkärlek den där jäkla långa, branta backen upp mot Kortedala Torg som vi springer i. Upp och ner springer vi, flera gånger. I slutet på backen där det är som brantast exploderar mjölksyran i kroppen, den har liksom smugit sig fram i benen hittils men nu kryper den upp i axlarna och ut i armarna och man vill helst stanna. Det är hatbiten.

 

Men man fortsätter att springa och pushar igenom mjölksyran och känslan av att lungorna vill sprängas. Man försöker öka farten, det går nästan inte men de sista 20 metrarna där branten avtar lyckas man kräma ur den sista farten man har och benen bränner. Man vänder och joggar ner och känner hur hela kroppen fylls av värme och man hur pulsen går ner. Man känner hur stark man är. Det är kärlek.