Det sitter i huvudet
Häromdagen skrev jag om prestationsångest och vikten av att komma över det. Men att erkänna problemet är halva lösningen. Igår fick jag ett riktigt smakprov på vilken skillnad rätt mentalt fokus kan göra. Vi körde full matchtid på sköldmits vilket då blir 3 + 2 + 2 + 2 minuter. Mitt fokus första matchen låg utan att jag själv ville det på att inte känna prestationsångest och det gick rent åt helvete. Matchen blev otroligt jobbig fysiskt och att hela tiden slåss mot sitt eget huvud var extremt energikrävande. Visst lyckades jag tända till och få iväg hårda tekniker ibland men överlag kändes det sjukt dåligt.
Efter matchen mot mitsen skärmade jag av mig själv en stund och bestämde mig för att aldrig låta ett inte äta upp mig igen. Medans jag gick upp och ner i dojon gav jag mig själv ett ordentligt pepptalk och började fokusera på de saker jag är jäkligt bra på. Jag har grymt bra slag, hårda sparkar, fantastisk kondition och jag tycker att det jag håller på med är roligt. Jag gör det här för min skull för att jag älskar att fightas, punkt.
Nästa gång jag gick upp för att köra mina minuter var det en helt annan Sara som stod på mattan och det kändes grymt bra! Att köra hårda, explosiva slagkombinationer var inga problem och fokus låg hela tiden på att jag är bra. Då vände träningen från att vara jobbig och krävande till att vara rolig och utmanande.
Med ett positivt fokus kan vi klara vad som helst, det sitter i huvudet.
Kommentarer
Trackback