sarahagge.blogg.se

Nu har det gått två och en halv dag utan träning, vilket känns som en evighet. Jag har ju bestämt mig för att ha ett träningsuppehåll i en vecka för att verkligen låta kroppen vila ut och läka, men hela tiden smyger små tankar på att gå ner till gymmet genom mitt huvud. Frågan är om det är kroppen som säger till mig att nu är jag redo att träna eller om det bara är mentala spöken och rädsla för att tappa formen? Jag ska hålla mig från gymmet idag ändå, senast jag var sugen på att träna när jag egentligen skulle vila visade sig vara just "hjärnspöken" som tog beslutet. Resultatet = extremt plågsam och tråkig träning, en situation jag vill undvika att hamna i igen. Nej jag får helt enkelt längta lite till, eller varför inte drömma tillbaka till Norges gröna ängar med Valeri Dimitrov som instruktör? ;)